Det kan väl knappast ha undgått någon som hänger med i nyhetsflödet att det är lite extra tufft för mjölkbönderna just nu. Men, nej, det är inte synd om oss. Jag tänker inte lägga mig i debatten och säga vem som gör rätt, vem som gör fel, att konsumenterna måste betala mer och att stora, stygga Arla (alltså styrelsen) borde tänka på vem som äger företaget egentligen. Det finns förståsigpåare så det räcker och blir över. Fast till dem som tycker att mjölkbönderna är alltför veka och inte styr sitt företag (Arla) på rätt sätt kan jag ju säga att det finns bönder som på möten, i närvaro av styrelsemedlemmar, har härjat, slått näven i bordet (bokstavligt talat) och försökt få styrelsen att lyssna i flera år. Det har inte hjälpt. Styrelsen har inte lyssnat förr och gör det inte nu heller. Men tydligen så finns det även de som litar helt och fullt på att Arla sköts på rätt sätt av styrelsen och att styrelsen alltid tar beslut som ska gagna mjölkbönderna i Sverige, som trodde på Arla när de sa att mjölkpriset skulle gå upp och därför gjorde stora planer för utökning och nybyggnation. Men hänger man med lite i vad som händer i världen kunde man kanske sett det här komma. Särskilt om man läst Wilfried Wesselinks artikel ”Utblick 2020 – Efterfrågan driver den internationella mjölkmarknaden” i Svenska Livsmedel nr 6 2011. Jag hittade inte artikeln på tidningens hemsida, men däremot fanns en annan artikel från samma nummer ”Mejeribranchens svårbegripliga kris” som också är läsvärd.
Det finns de som absolut inte kan förstå hur man som företagare kan fortsätta hålla på om man ligger sömnlös på natten för att man inte kan betala sina räkningar. Det är inte lätt att förklara för den som inte är insatt i lantbrukarvärlden hur man kan trivas så pass med sitt arbete att man står ut med mer än vad vanliga människor skulle klara av för att få fortsätta. Det är inte bara att sluta mjölka korna och lägga ner sitt företag över en dag om företaget inte går bra, det är faktiskt levande varelser vi jobbar med som behöver tas om hand även om det inte kommer in några pengar. Men någonstans finns en gräns för alla, när frågan kommer ”Är det verkligen värt det?”. Man kan inte gå och grubbla hela tiden. Det är som min kära lilla syster sa häromdan, ”att mjölka kor är lite som ett terapiarbete”. Även om allt annat i livet skiter sig så står korna där ute i lagårn och behöver bli skötta. De bryr sig inte om vad som händer i världen, bara de får mat och blir mjölkade så blir de nöjda och då ger de så mycket tillbaka, även om det inte är just stora pengar.
Till sist ett tack till Jonatan för stöldskyddstipsen. Det var allt lite pilligt, mest på grund av att programmet jag laddade ner var på polska…Men när jag väl förstått hur jag skulle ändra till engelska så gick det ju som en dans.
Jag har inget emot att ge bort bilderna. Det är allmän stöld jag ogillar. Skickar man ett mail till adressen till höger kan man få en större och bättre version av bilden, utan vattenstämpel.
agronomsaras blogg 