Den lever!

29 september, 2013

Eller tja, den är iallafall inte helt död, bloggen. Även om den har legat i dvala ett bra tag. Det beror inte på att det inte funnits saker att skriva om. Det finns det alltid. Det har snarare berott på att författaren sedan senaste inlägget haft ett bedrövligt vinterhalvår och ett inte jättemycket bättre sommarhalvår där all tid gått åt till att jobba och överleva. (Enligt vissa har jag otur, enligt andra är jag i riskzonen för utmattningssyndrom. Själv kallar jag det livet men vet att andra brutit ihop för mindre.) Är det något man inte kan påverka hur mycket man än vill så är det bara att släppa det och gå vidare. Varför älta?

Men det har hänt en del bra saker sen sist.
– Jag har fått jobb. Ett jobb med mycket trevliga kollegor, vilket jag inte varit bortskämd med på de senaste ställena jag jobbat på.
– Jag har fått komplimanger som värmde i hjärtat eftersom de kom från rätt person. Även om det vid tillfället gjorde mig lite narcissistisk.
– Jag har haft ett par riktigt fina (lediga) dagar på Öland. Jag har sagt att jag ska bosätta mig i Östergötland. Nu är jag inte säker längre… Även om Öland nog är det sista alternativet så finns det många trevliga ställen söder om den östgötska gränsen.
– Och sist, och faktiskt minst, jag har blivit moster igen! Till en pytteliten och otroligt gullig liten pojke!

SAMSUNGVåren och sommaren har bjudit på många trevliga fikastunder ute i det gröna.

DSCN1156

SAMSUNGSommar, sommar, sommar…

SAMSUNGSemester? Ensilageskörd.

SAMSUNGMidsommar och lerduveskytte. Japp, jag missade alla. Trots att de låg stilla på backen. (Det är inte jag som håller i bössan här.)

SAMSUNGPå jobbet.

SAMSUNGEn av de lediga dagarna på Öland traskade vi i Trollskogen och mötte Hennes Majestät Drottningen.

DSCN1514Barnen som älskar djur!

DSCN1757En del ”lediga” dagar har spenderats på ett ställe där till och med ogräset är fint.

DSCN2431En annan dag på Öland träffade vi ännu fler kor. (En ovanlig bild. På mig.)

DSCN1843Vissa dagar njuter jag verkligen på jobbet. Andra dagar sliter jag mitt hår. Men jag skulle inte vilja ha den här sommaren ogjord.

Om min nuvarande arbetsgivare läst tidigare inlägg i bloggen hade jag nog inte fått det jobb jag har. Det kan hända att det kommer ett inlägg om mitt jobb och arbetsgivaren vid ett senare tillfälle. Och om systemfel och orättvisor i lantbrukssverige. Om jag råkar finna inspiration och tid.

På förekommen anledning: No man is an island.

8 november, 2012

Det är mycket nu. Dels ett examensarbete som aldrig kommer bli färdigt om jag fortsätter i samma takt jag haft de senaste veckorna (har inte hunnit skriva ett enda ord på två veckor), dels arbete hemma på gården eftersom chefen har arbetsförbud. Dessutom ligger det andra saker och lurar i periferin, saker som jag inte har kontroll över eller kan påverka.

Men det finns antagligen de som har det värre. De som inte har någon att dela sina plågor med och gnälla av sig på. Annika Bergman har skrivit en krönika i Jordbruksaktuellt som är väl värd att läsa. Eftersom jag för tillfället varken har hjärnkapacitet eller inspiration till att skriva nåt vettigt får ni hålla till godo med den. Varsågoda.

Det händer inte mig

KRÖNIKA. Jag har på senare år mött många människor som mått dåligt. Det stålbad som gris­företagen gick igenom för ett par år sedan slog undan benen på en hel del. Detsamma ser vi idag för mjölkbönder och en och annan växtodlare som har det tufft nu med stora arealer otröskade.

Under livet som företagare kan man drabbas av diverse utmaningar och kriser. Det kan vara kopplat till sjukdom, missbruk, dödsfall, brand, skilsmässa etc. och livet ställs på ända. Konsekvenserna av detta blir ofta mycket mer drastiska för en företagare än för en vanlig löntagare, ändå pratar vi sällan om det, för det händer inte mig. Eller? Att tappa kontrollen över ekonomin i en djup lågkonjunktur eller se en skörd regna bort kan även det leda till att man går in i ett krisläge. Vi är inte mer än människor trots att vi verkar i en machobransch där ensam ska vara stark och den tysta hårt arbetande bonden är hjälte.

Det är alltid lätt att säga hur man borde gjort före man råkar i en tråkig situation. Inrikta därför ditt företagande på att i normala tider säkra upp en stabil grund. Det kan handla om att delegera mer till sin personal, standardisera arbetssättet med fasta arbets­rutiner och skriftliga instruktioner. Se till att ha en verksamhet som rullar även när du inte är på topp. Finns det en god grund att stå på så faller man inte lika djupt när det blir svårt. Det finns ekonomiska verktyg som gör situationen mer förutsägbar och planerad, en budget och likviditetsplan är bra instrument.
Något som det ofta pratas om är relationen till banken, det handlar inte längre bara om säkerheter utan också om det förtroende som du som företagare inger. Regelbundna kontakter och rapporter till banken gör att det finns en uppbyggd relation när man kanske måste be om amorteringsfrihet eller andra åtgärder. Att odla ett nätverk av goda rådgivare och allmänt insiktsfulla människor är bra, de kommer att finnas runt dig även i svåra tider. Tänk till före är lätt att säga efterklokt men ändå så sant.

I den akuta krisen hjälper det inte att tänka på vad man borde gjort. Det finns några tips som jag gärna delar med mig av.

  • Gå inte ensam med din oro och dina tankar, du behöver dela dem med någon. Det kan vara en vän eller kollega.
  • Är det riktigt tungt, mörkt och spiralen av svåra tankar inte bryts sök professionell hjälp. Tveka inte en sekund, det är inte konstigare än att gå till läkaren när man brutit benet. Det är friskt att bli sjuk av en ohållbar situation.
  • Kan du inte sova så sök hjälp för det. Att upprätthålla ett företag med långvarig sömnbrist är omöjligt, man tänker inte klart. Du ser inte skogen för alla träd och fokuserar ofta fel.
  • Istället för att låta räkningarna ligga oöppnade och växa på hög låt någon annan sköta dem, någon som inte är känslomässigt berörd kan prioritera och diskutera friare med fordringsägare.

En människa som aldrig drabbats av motgång och kris kan ha svårt att förstå hur dåligt man kan må och hur snabbt utför det kan gå. De svåra fall med djur som farit illa har mycket sällan skett utan en människa bakom som varit i djup kris eller sjuk. Se dig runtomkring, är det någon kollega som drar sig undan och som inte verkar må bra? Det är svårt att ta steget in till en sådan person. Men om du tar risken och har modet så kan det vara det största du har gjort för en annan människa. Glöm heller inte de närstående, de behöver också stöd. Och om du inte kan eller vill så kontakta LRFs Omsorgsgrupper, de är till för just dessa svåra situationer. Våga ta hjälp och våga bry dig.

Annika Bergman

 

 

 

Har jag sagt att jag antagligen har världens bästa familj? De är extra bra när de säger att jag inte behöver jobba utan får ta sovmorgon, ”för du behöver det”…

Finns nu på Instagram

20 september, 2012

http://instagram.com/agronomsara

Sommar, kor, mjölk och tack.

19 augusti, 2012

Det kan väl knappast ha undgått någon som hänger med i nyhetsflödet att det är lite extra tufft för mjölkbönderna just nu. Men, nej, det är inte synd om oss. Jag tänker inte lägga mig i debatten och säga vem som gör rätt, vem som gör fel, att konsumenterna måste betala mer och att stora, stygga Arla (alltså styrelsen) borde tänka på vem som äger företaget egentligen. Det finns förståsigpåare så det räcker och blir över. Fast till dem som tycker att mjölkbönderna är alltför veka och inte styr sitt företag (Arla) på rätt sätt kan jag ju säga att det finns bönder som på möten, i närvaro av styrelsemedlemmar, har härjat, slått näven i bordet (bokstavligt talat) och försökt få styrelsen att lyssna i flera år. Det har inte hjälpt. Styrelsen har inte lyssnat förr och gör det inte nu heller. Men tydligen så finns det även de som litar helt och fullt på att Arla sköts på rätt sätt av styrelsen och att styrelsen alltid tar beslut som ska gagna mjölkbönderna i Sverige, som trodde på Arla när de sa att mjölkpriset skulle gå upp och därför gjorde stora planer för utökning och nybyggnation. Men hänger man med lite i vad som händer i världen kunde man kanske sett det här komma. Särskilt om man läst Wilfried Wesselinks artikel ”Utblick 2020 – Efterfrågan driver den internationella mjölkmarknaden” i Svenska Livsmedel nr 6 2011. Jag hittade inte artikeln på tidningens hemsida, men däremot fanns en annan artikel från samma nummer Mejeribranchens svårbegripliga kris” som också är läsvärd.

Det finns de som absolut inte kan förstå hur man som företagare kan fortsätta hålla på om man ligger sömnlös på natten för att man inte kan betala sina räkningar. Det är inte lätt att förklara för den som inte är insatt i lantbrukarvärlden hur man kan trivas så pass med sitt arbete att man står ut med mer än vad vanliga människor skulle klara av för att få fortsätta. Det är inte bara att sluta mjölka korna och lägga ner sitt företag över en dag om företaget inte går bra, det är faktiskt levande varelser vi jobbar med som behöver tas om hand även om det inte kommer in några pengar. Men någonstans finns en gräns för alla, när frågan kommer ”Är det verkligen värt det?”. Man kan inte gå och grubbla hela tiden. Det är som min kära lilla syster sa häromdan, ”att mjölka kor är lite som ett terapiarbete”. Även om allt annat i livet skiter sig så står korna där ute i lagårn och behöver bli skötta. De bryr sig inte om vad som händer i världen, bara de får mat och blir mjölkade så blir de nöjda och då ger de så mycket tillbaka, även om det inte är just stora pengar.

Till sist ett tack till Jonatan för stöldskyddstipsen. Det var allt lite pilligt, mest på grund av att programmet jag laddade ner var på polska…Men när jag väl förstått hur jag skulle ändra till engelska så gick det ju som en dans.

Jag har inget emot att ge bort bilderna. Det är allmän stöld jag ogillar. Skickar man ett mail till adressen till höger kan man få en större och bättre version av bilden, utan vattenstämpel.

Jamen va äe dä!

31 juli, 2012

Ord som har sagts ett flertal gånger de senaste dagarna, med varierande mått av irritation i rösten. Idag fick jag nog och önskade mig långt bort från allting.

Men köra traktor behöver jag inte hjälp med. Det kan jag.

Att jag red en islänning häromdan ändrar inte det faktum att jag tycker bättre om danskar än hästfolk. NFSC, del 2.

26 juli, 2012

Det finns trots allt en del vettiga människor på SLU. Cecilia Müller är en av dem. Hon är en av mina favoritföreläsare trots att hon är hästmänniska (och det beror inte bara på att hon har samma inställning till vanliga (läs okunniga) hästägare och veterinärer som jag). På NFSC pratade hon om hur man kan minska innehållet av vattenlösliga kolhydrater (WSC) i hö, ensilage och hösilage till hästar. Till normalt fungerande hästar är innehållet av WSC i fodret oftast inget problem, men för hästar som har minskad insulinkänslighet eller EMS (equine metabolic syndrome) kan kolhydraterna ställa till problem eftersom bägge åkommorna kan leda till fång. För dessa hästar är det viktigt att minska mängden socker och stärkelse i foderstaten. Stärkelsen minskas lättats genom att kraftfodret tas bort, men det är lite svårare med sockret eftersom det finns gott om det i gräs.

En vanlig rekommendation för att minska innehållet av WSC i grovfodret är blötläggning innan utfodring. Men vid blötläggning av hö går det åt mycket vatten (ca 85 l/d till en 500-kilos häst som får minst 5 kg ts/d) och det är stor variation i hur mycket av kolhydraterna som fås bort. Vid blötläggningen förs även mineraler och lösliga proteiner bort, vilket innebär att vattnet som används till blötläggningen innehåller värdefull näring som bara kastas bort. Konservering av gräs i form av ensilage resulterar i lägre innehåll av WSC i det färdiga fodret jämfört med hö, eftersom sockret i gräset konsumeras under ensileringsprocessen. Ensilage med 40 % ts-halt kan innehålla så mycket som 35 % mindre WSC jämfört med hö som har blötlagts under 24 timmar. Men det förstår tydligen varken hästägarna eller deras veterinärer eftersom de fortsätter att förstöra fint hö med vatten.

Ett ämne som moderatorn Rolf Spörndly tyckte skulle bli väldigt spännande (han trodde han skulle bli tvungen att göra om foderkursen han håller i p.g.a. ”nya rön”) var hur skördefrekvensen påverkar foderkvalitet och -kvantitet. Enligt Bodil Frankow-Lindberg ger mer frekventa skördar högre energi- och proteinvärden men den totala ts-skörden blir mindre. Spörndly tyckte det var väääldigt spännande att Kjell Martinsson och Lars Ericson däremot har kommit fram till att mer frekventa skördar get BÅDE högre energi- och proteinvärden och högre ts-skörd. Men det finns flera aspekter att ta hänsyn till här.

I Frankow-Lindbergs försök togs de olika antalet skördar under samma tidsperiod, den sista skörden togs alltså vid samma tidpunkt oavsett hur många skördar man tagit tidigare under säsongen. I Martinsson och Ericsons försök (där man jämförde 2- och 3-skördesystem) togs däremot 1:a och 2:a skördarna vid ungefär samma tidpunkt, medan 3:e skörden togs i september. Därmed fick man en längre och bättre utnyttjad säsong, vilket ledde till en högre ts-skörd. En annan sak som kan spela in är var i landet man befinner sig. Martinsson och Ericsons försök är gjorda i Norrland, medan Frankow-Lindbergs försök gjordes i de södra delarna av landet.

Fler skördar inom samma tidsperiod ger alltså lägre skörd, men fler skördar kan ge högre skörd om säsongen förlängs och utnyttjas bättre. Men utnyttjar man en längre säsong och tar sistaskörden sent så kan nästa års skörd påverkas negativt genom att man då får en lägre totalskörd, vilket även till viss del kan påverkas av valet av grässort.

Idag finns det lantbrukare som tar 4-5 skördar per säsong. Det ger ett gräsensilage som kompletterar det populära majsensilaget bra. En nackdel med detta är dock att eftersom högavkastande sorter används och många skördar tas så ger vallen lägre skördar fortare. Den kan därmed inte ligga lika länge utan måste sås om tidigare. Sen är det inte alla lantbrukare som tycker det är så roligt att köra gräs hela sommarn…

Jag gillar danskar. Även om de inte kan prata förståeligt så är de inte dumma i huvudet. Jag har funderat på om det verkligen kan löna sig att ligga och gno på vallarna så ofta som det blir om man tar 5 skördar och inte får ihop mycket gräs per gång. Samma sak frågade sig en dansk på konferensen; är det lönsamt att ta fler skördar eller kostar det mer än det smakar? Det var ingen som kunde ge ett bra svar på det.

Till slut. Ni, mina vänner, som är hästmänniskor behöver inte ta åt er av mina konstateranden om vanligt hästfolk. Ni är inte lika okunniga som dem.

Summering av NFSC. Del 1.

8 juli, 2012

I slutet av juni var jag på ”Nordic Feed Science Conference” på SLU. Temat för konferensen var ”Crop Cultivation and Feeding Value” och forskare och andra framstående människor i branschen höll föredrag och diskuterade intressanta frågor. Till största delen var det folk från SLU, men även forskare från Norge, Danmark, Finland, Island och även från USA var närvarande. Kortfattat handlade det om foderanalyser, svamp och socker i grovfoder, skördefrekvensens påverkan på foderkvalitet och -kvantitet och idisslares metabolism.

De företag som utför analyser av foder (både från enskilda lantbrukare och från större företag som Svenska Foder) gör med jämna mellanrum s.k. ringtester för att kontrollera att analyserna fungerar och ger riktiga värden. Ringtesterna utförs genom att prover från ett och samma foder testas på flera olika labb och sen jämförs resultaten. Det är ju viktigt att företagen vet att deras analyser ger rätt resultat.

Men.

De här testerna är inte något som kommer till allmän kännedom. Alltså kan lantbrukaren som beställer en analys inte se hur företagets analyser ligger till jämfört med andra företag. Man kan alltså inte veta om företagets analyser emellanåt hamnar för långt från de riktiga värdena. (Det är väl ingen som har glömt vad som hände häromåret, när analysresultaten på ensilage från ett företag inte stämde vilket ledde till att många lantbrukare köpte in fel/dyrt kraftfoder?). Enligt Carolina Johansson på Svenska Foder måste laboratoriernas säkerhet i analyserna bli bättre, det måste gå att lita på att analysresultaten beskriver det riktiga innehållet i fodret som analyserats. Hon (och andra) krävde även bättre transparens på ringtesterna. Eurofins representant Rikard Westbom tyckte såklart att analysföretagen inte gjorde något fel. Den största orsaken till felaktiga analysresultat var enligt honom att foderprover tas ut på ett felaktigt sätt, vilket inte ger ett representativt prov och därmed ett felaktigt resultat.

Kerstin Huss-Danell pratade om endofytisk svamp i gräs (den bor alltså inuti gräset) och att den i sin symbios med gräset kan bilda alkaloider. Dessa alkaloider kan vara toxiska för djur, särskilt för hästar som är känsligare än idisslare. Men både hästar och kor, och även får, kan drabbas av ryegrass staggers (från engelskt rajgräs) och fescue toxicosis (från rörsvingel). Drabbas ett djur av ryegrass staggers tappar det i vikt och får som namnet antyder svårt att röra sig. Fescue toxicosis ger feber, nervstörningar, sänkt mjölkproduktion och reproduktionsproblem. Så vitt man vet finns det inga bekräftade fall av endofytrelaterade förgiftningar i Sverige, men ett fåtal fall i Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Nederländerna har observerats.

En sann kommentar som en av SLU-människorna kläckte ur sig var ”forskarna är alltid efter det kommersiella”. Bo Stenberg pratade om att det är bra att mäta ts-halt m.m. m.h.a. NIR vid varje uttag ur en silo,  istället för att göra analyser ett fåtal gånger per säsong. Vet man den verkliga ts- och råproteinhalten i fodret vid varje utfodringstillfälle blir skillnaden mellan verklig konsumtion av t.ex. rp och antagen konsumtion (som används vid foderstatsberäkning) mindre.  Man vet då mer exakt vad korna får för foder, vilket gör att foderstaten kan trimmas och risken för över/underutfodring minskar. Stenberg menade att det finns apparater som enkelt kan göra snabba analyser av foder, men att de inte finns i Sverige. Pyttsan. Fråga Birgersson på Hagelsrums gård. Han både använder och säljer sånhär utrustning. En del människor borde läsa lantbrukspressen lite oftare.

Manligt och kvinnligt. Ett midsommarfirande.

30 juni, 2012

Sommar innebär bland annat midsommarfirande, och då måste man ju ha en midsommarstång. Det började med att ”männen” skulle fixa den. Så de gjorde stommen och hämtade diverse gröna kvistar. Sen gav de upp.

De övergick till den mycket mer manliga aktiviteten att skjuta lerduvor…

Vilket innebar att kvinnorna fick ta över och pynta färdigt. Och så bra det blev!

Framåt eftermiddagen blev det grillning, och gissa vilka som då flockades runt grillarna medan kvinnorna pysslade i köket.

Sen, jaa…. Det blev kväll. Och stången hamnade någon annanstans.

Ska världens befolkning mättas hjälper det inte att utrota bönderna

11 juni, 2012

Det kom ett vadderat kuvert på posten en dag. Det hade mitt namn, men fel (och felstavad) adress. När jag öppnade låg där en bok utan avsändare, faktura eller någonting som kunde avslöja varifrån den kom. Det var ”Maten och makten”.

I bokens första kapitel intervjuas Göran Persson. Han menar att framtidens lantbruk måste vara storskaliga ”industrier”, de halvstora gårdarna har enligt honom ingen framtid. Han vill även att aktiebolag ska få rätt att köpa mark eftersom det måste in mer kapital i jordbrukssektorn. Vad kommer hända då? 1) Alla familjejordbruk kommer försvinna, vem kan konkurrera med ett företag om markköp? 2) Djurproduktionen kommer bli ännu mer koncentrerad till vissa regioner i landet, vilket antagligen kommer ge vissa problem med att bli av med all gödsel som kommer produceras. Slutsats: Det känns bra att Göran Persson inte är statsminister längre.

Det är flera politiker som har författat kapitel i boken. Gemensamt för dem alla är flosklerna om ekologiskt lantbruk. Bengt-Anders Johansson (vice ordf. i Miljö- och jordbruksutskottet) skriver i sitt kapitel att politiker inte ska styra matproduktionen. Lite senare i samma kapitel skriver han att politikerna har ett mål att 20 % av jordbruksmarken ska vara certifierad ekologisk odling. Varför ställer inte fler lantbrukare om till ekologisk odling kan man ju undra då. Och kan politikerna inte få den ekologiska delen att öka redan nu, med politiska styrmedel, hur ska den då kunna öka utan politisk inblandning?

Politikerna vill minska utsläppen från det svenska lantbruket ännu mer än vad som redan gjorts, trots att vi redan nu har världens renaste jordbruk. Deras mål är inte att vi ska bli ännu bättre. Deras mål är att alla utsläpp från jordbruket ska försvinna helt, d.v.s. det svenska jordbruket ska utrotas. Först då kan deras mål om noll utsläpp nås. Men Sverige är ett mycket litet land vars jordbruk bara utgör en bråkdel av hela världens jordbruk. Att det svenska jordbruket läggs ner skulle alltså inte påverka de globala utsläppen nämnvärt. Men det skulle innebära att Sverige blir fullt av skog. Inga öppna åkrar, inga hagmarker, inga lärkor, tofsvipor eller svalor.

Jag tycker det är synd att Staffan Danielsson inte fick ett eget kapitel. Han citeras i ett kapitel skrivet av Christer Isaksson och säger bl.a. ”Medan Sverige skryter med sin exklusiva modell – högst krav på miljöhänsyn och djuromsorg i världen – väller matimporten in från djur som haft det sämre och från jordbruk som läcker mer till Östersjön än det svenska. Det finns onekligen dramatik i detta att Sverige med sina goda förutsättningar för livsmedelsproduktion ställer så höga krav på djuromsorg med mera att maten blir så dyr att både konsumenter och offentlig sektor istället efterfrågar och köper importerat till den grad att snart över hälften av våra livsmedel kommer från andra länder. I grunden handlar det om hyckleri och dubbelmoral.”

Jag rekommenderar att du läser den, kära läsare, även om du inte har ett brinnande intresse vare sig för lantbruk eller politik. Det är var konsuments skyldighet att ta reda på hur ens köpbeteende påverkar inte bara lantbruket i Sverige, utan även i resten av världen.

Jag kom senare på varifrån boken kom. Jag hade tydligen vunnit en tävling.

Det var för övrigt samma östgötska grisbonde som fick mig intresserad av lantbrukspolitik och ekonomi som bjöd mig på middag på fin restaurang i London i utbyte mot ett löfte att jag skulle läsa till agronom…

Kommentar till kommentarer

20 maj, 2012

För ett bra tag sen skrev jag ett inlägg om djurskyddet (finns här). Det kommer fortfarande in kommentarer på det.

En läsare skriver ”Tyvärr så har du inte upptäckt något nytt. Så här har det varit i över tjugo år, men de flesta bönder/djurägare fattar inte det. Visserligen så blir det värre med tiden så man skall nog följa regeln: Bättre fly än illa fäkta…Låt någon annan bära lasset…”. Skitsnack. De flesta bönder/djurägare är fullt medvetna om hur situationen ser ut. Men eftersom det anses ”fult” att ha problem med djurskyddet så håller de käft, trots att de inte gjort något fel. Att fly och låta någon annan bära lasset är feg mans mentalitet. Hur ska situationen någonsin kunna bli bättre om ingen vågar stå upp emot översitteri och trakasseri? Vad händer om allt fler lantbrukare lägger ner p.g.a. att de inte orkar stå emot lst? Jo, den svenska matproduktionen sjunker ännu mer, vilket leder till ännu större import från länder där djurskyddet ligger på en nivå långt under det svenska.

Även fallet med den djurplågande veterinärstudenten har kommenterats. Läsaren menar att det från veterinärstudentens håll handlade om en felbedömning och inte djurplågeri. Enligt brottsbalken 16 kap. 13 § kan man dömas för djurplågeri om man ”uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande…/”. Jag har inte personligen sett hästen, men både enligt artikeln som länkas och djurskyddsinspektören som nämns i inlägget utsattes djuret för svårt lidande och trots upprepade påtryckningar från veterinärstudentens omgivning vägrade hon göra något. Hon kan uppenbarligen inte avgöra när ett djur mår dåligt, vilket jag tycker är en ganska grundläggande egenskap en veterinär ska ha. Förhoppningsvis har hon bättrat sig. Och kanske gällde det som för så många andra bara oförmågan att se hur hennes egen häst mådde.

Till slut. Jag inte helt emot gårdsförädling. Det kan vara ett bra sätt att få sin produkt såld utan mellanhänder och på så vis tjäna några extra kronor (om den ökade inkomsten nu täcker den ökade arbetskostnaden). Det jag där emot inte tror på är att den småskaliga produktionen och självförädlingen kan försörja världen. Framförallt inte de prismedvetna svenskarna.