Idag stör jag mig på: NSF…förlåt, SNF ska det ju vara

Kan man mäta klimatförändringar i hur stor svettduken är? Enligt klimatchefen på Liberias naturvårdsverk kan man tydligen det. Han påstår att de har märkt av en svag temperaturökning i landet eftersom “förr kunde man använda en vanlig näsduk för att torka svetten i pannan, nu krävs det en handduk.” Vetenskapligt så det förslår.

En annan förening som utger sig för att vara mer vetenskaplig än vad den är, är naturskyddsföreningen. En gång i tiden fick de mitt stöd. Nu har jag övergått i, ja, hat är väl kanske ett starkt ord att ta till, men en motvilja, mot deras metoder, åsikter och försök att dupera mänskligheten (eller i alla fall den svenska befolkningen). Det är lätt att blanda om bokstäverna i Svenska naturskyddsföreningens förkortning, SNF, så att det istället blir nationalsocialistisk front, NSF (fast de finns visst inte längre, i alla fall inte under det namnet). NSF hade som mål att avskaffa demokratin, och arbetade bl.a. för nationell självförsörjning. Deras uniform var svart keps, svart långärmad tröja, beige combatbyxor och svarta kängor. Det kan nog sägas att deras huvudmål var att skydda vad de tyckte var en hotad art, svenskarna, mot invandring och blandning med andra folkgrupper.

Medlemmar i SNF kan också kännas igen på klädseln: toppluva, oömma kläder (gärna i någon naturnära färg), stövlar och någon form av halsduk/scarf. Man kan fundera på om de inte också vill avskaffa demokratin, göra Miljöpartiet till allenarådande och tvinga alla lantbrukare att bli ekologiska. De har också som mål att skydda hotade arter, men här gäller det f.f.a. djur, som tex fåglar och gamla lantraser. Men en sak som skiljer SNF från NSF är att SNF i alla fall inte arbetar för nationell självförsörjning (se nedan).

I SNF:s jordbrukspolicy kan man läsa att den biologiska mångfalden drabbas hårt av dagens jordbruk. Att antalet starar har minskat skyller man på att odlingslandskapet har förändrats (små åkrar har planterats med skog, diken har lagt igen) och att lantbruket använder för mycket kemiska bekämpningsmedel och konstgödning. Inte ett ord sägs om att stararna flyttar till mellaneuropa under vintern och där jagas, vilket i alla fall inte kan påverka deras antal i en positiv riktning.

Dessutom tar de upp flera problem inom jordbruket som vi inte har i Sverige, bl.a. problemet att om djuren får “antibiotika och tillväxthormoner i fodret kan rester finnas i stallgödseln och påverka markmikrolivet negativt”.  De skriver flera gånger att “användning av lättlösliga mineralgödselmedel kan påverka markens mikroliv negativt” (min kursivering) men nämner inte en gång vad denna negativa påverkan egentligen innebär. Det mesta SNF tar upp i sin jordbrukspolicy är sådant som redan finns upptaget i svensk lagstiftning och branchpolicys. Förutom att de vill att allt lantbruk ska bli ekologiskt.

En annan människa som inte är imponerad av SNF:s alarm om gift i fisken är Staffan Danielsson. Han skriver bl.a. så här på sin blogg:

Det är endast 12 (TOLV) fiskar från 9 (NIO) länder som har analyserats…Är det överhuvudtaget seriöst att dra slutsatser på ett så minimalt material? Felkällorna borde vara enorma. 3 (TRE) undersökta svenska fiskar – 1 (EN) vätternröding, 1 (EN) sej och 1 (EN) sill – ger SNF grund för att trumpeta ut “GIFT I MATFISKEN”. Därtill är det grava sakfel i undersökningen.

Min allvarligaste kritik mot SNF, och som jag har redovisat och kommer att återkomma till, är att man inte bryr sig över att den svenska livsmedelsproduktionen, i topp vad gäller miljö- och djuromsorg i världen, krymper dramatiskt sedan flera decennier. Importen av mat från andra länder med mindre bra miljö- och djuromsorg väller nu in, och står snart för över 50 procent av vår konsumtion.

Sverige är tillsammans med Norge bland de länder i Europa som har lägst självförsörjningsgrad på mat.

Om denna dramatiska utveckling bryt sig inte SNF överhuvudtaget, vad jag kan märka. Det enda som man propagerar för är att den “ekologiska produktionen” ska öka. All respekt för den, det är en viktig nisch som mångdubblats under några decennier till att nu omfatta knappt 5 procent av produktionen.

Men att ett av världens mest moderna och miljövänliga jordbruk inom ramen för stränga miljö- och djuromsorgsregler – det svenska – har minskat med en tredjedel på några decennier, om det skriver SNF nästan ingenting.

Här och här kan man läsa mer om sakfel och felräkningar.

Nej, just det, jag har ju inte tid att sitta här och vara arg. Har ju tydligen en tenta att plugga till.