Kan man mäta klimatförändringar i hur stor svettduken är? Enligt klimatchefen på Liberias naturvårdsverk kan man tydligen det. Han påstår att de har märkt av en svag temperaturökning i landet eftersom “förr kunde man använda en vanlig näsduk för att torka svetten i pannan, nu krävs det en handduk.” Vetenskapligt så det förslår.
En annan förening som utger sig för att vara mer vetenskaplig än vad den är, är naturskyddsföreningen. En gång i tiden fick de mitt stöd. Nu har jag övergått i, ja, hat är väl kanske ett starkt ord att ta till, men en motvilja, mot deras metoder, åsikter och försök att dupera mänskligheten (eller i alla fall den svenska befolkningen). Det är lätt att blanda om bokstäverna i Svenska naturskyddsföreningens förkortning, SNF, så att det istället blir nationalsocialistisk front, NSF (fast de finns visst inte längre, i alla fall inte under det namnet). NSF hade som mål att avskaffa demokratin, och arbetade bl.a. för nationell självförsörjning. Deras uniform var svart keps, svart långärmad tröja, beige combatbyxor och svarta kängor. Det kan nog sägas att deras huvudmål var att skydda vad de tyckte var en hotad art, svenskarna, mot invandring och blandning med andra folkgrupper.
Medlemmar i SNF kan också kännas igen på klädseln: toppluva, oömma kläder (gärna i någon naturnära färg), stövlar och någon form av halsduk/scarf. Man kan fundera på om de inte också vill avskaffa demokratin, göra Miljöpartiet till allenarådande och tvinga alla lantbrukare att bli ekologiska. De har också som mål att skydda hotade arter, men här gäller det f.f.a. djur, som tex fåglar och gamla lantraser. Men en sak som skiljer SNF från NSF är att SNF i alla fall inte arbetar för nationell självförsörjning (se nedan).
I SNF:s jordbrukspolicy kan man läsa att den biologiska mångfalden drabbas hårt av dagens jordbruk. Att antalet starar har minskat skyller man på att odlingslandskapet har förändrats (små åkrar har planterats med skog, diken har lagt igen) och att lantbruket använder för mycket kemiska bekämpningsmedel och konstgödning. Inte ett ord sägs om att stararna flyttar till mellaneuropa under vintern och där jagas, vilket i alla fall inte kan påverka deras antal i en positiv riktning.
Dessutom tar de upp flera problem inom jordbruket som vi inte har i Sverige, bl.a. problemet att om djuren får “antibiotika och tillväxthormoner i fodret kan rester finnas i stallgödseln och påverka markmikrolivet negativt”. De skriver flera gånger att “användning av lättlösliga mineralgödselmedel kan påverka markens mikroliv negativt” (min kursivering) men nämner inte en gång vad denna negativa påverkan egentligen innebär. Det mesta SNF tar upp i sin jordbrukspolicy är sådant som redan finns upptaget i svensk lagstiftning och branchpolicys. Förutom att de vill att allt lantbruk ska bli ekologiskt.
En annan människa som inte är imponerad av SNF:s alarm om gift i fisken är Staffan Danielsson. Han skriver bl.a. så här på sin blogg:
Det är endast 12 (TOLV) fiskar från 9 (NIO) länder som har analyserats…Är det överhuvudtaget seriöst att dra slutsatser på ett så minimalt material? Felkällorna borde vara enorma. 3 (TRE) undersökta svenska fiskar – 1 (EN) vätternröding, 1 (EN) sej och 1 (EN) sill – ger SNF grund för att trumpeta ut “GIFT I MATFISKEN”. Därtill är det grava sakfel i undersökningen.
Min allvarligaste kritik mot SNF, och som jag har redovisat och kommer att återkomma till, är att man inte bryr sig över att den svenska livsmedelsproduktionen, i topp vad gäller miljö- och djuromsorg i världen, krymper dramatiskt sedan flera decennier. Importen av mat från andra länder med mindre bra miljö- och djuromsorg väller nu in, och står snart för över 50 procent av vår konsumtion.
Sverige är tillsammans med Norge bland de länder i Europa som har lägst självförsörjningsgrad på mat.
Om denna dramatiska utveckling bryt sig inte SNF överhuvudtaget, vad jag kan märka. Det enda som man propagerar för är att den “ekologiska produktionen” ska öka. All respekt för den, det är en viktig nisch som mångdubblats under några decennier till att nu omfatta knappt 5 procent av produktionen.
Men att ett av världens mest moderna och miljövänliga jordbruk inom ramen för stränga miljö- och djuromsorgsregler – det svenska – har minskat med en tredjedel på några decennier, om det skriver SNF nästan ingenting.
Här och här kan man läsa mer om sakfel och felräkningar.
Nej, just det, jag har ju inte tid att sitta här och vara arg. Har ju tydligen en tenta att plugga till.
30 november, 2011 kl. 21:49 |
Hej Sara,
det är tråkigt att du har aviga känslor för Naturskyddsföreningen. Jag är inte expert på just jordbruksfrågor, utan arbetar med miljögifter, därför svarar jag endast på det du skriver om vår senaste undersökning; fisken.
Du nämner att vi har gjort ett litet urval i vår undersökning. Det stämmer bra, vi har endast gjort stickprov, och vi har inte försökt låtsas som att vi ska ha gjort en vetenskaplig undersökning heller. Alla vi som arbetar med miljögifter på Naturskyddsföreningen är disputerade inom ämnet, så tro mig, vi känner till skillnaden.
Naturskyddsföreningen har arbetat med miljögifter i årtionden, och var vi än tittar, i vanliga produkter i vanliga hem, så hittar vi oacceptabla halter av miljögifter. Varje undersökning vi gör leder alltså till djupt oroande resultat.
Vi ville denna gång uppmärkasamma att det även finns höga halter av miljögifter i vanlig matfisk. Orsaken till att vi vill uppmärksamma problemet är att vi vill göra det vi är bäst på – skapa förändring i samhället till en bättre värld att leva i, och påverka politiker att skapa denna förändring. För visst vill väl inte heller du äta fisk som innehåller höga halter flamskyddsmedel?
Ja, vi gjorde ett räknefel. Det var ett fel av 115 uträkningar. Övriga “fel” som blåstes upp i media är diskussionfrågor rörande gränsvärden. Har alltså inget att göra med det faktum att det finns höga halter av vissa miljögifter i vissa vanliga matfiskar.
Dina osmakliga liknelser mellan Naturskyddsföreningen och nazistförbund tänker jag inte ens bemöta, de faller på sin egen orimlighet.
MvH
Ulrika Dahl
Chef för avdelningen för Miljögifter
Naturskyddsföreningen
1 december, 2011 kl. 09:41 |
Ulrika,
För det första, det är inte jag som har skrivit texten om er undersökning om fisken, vilket du hade sett om du läst texten lite noggrannare. När man kan anta att en nyhet som den om ”gift i fisken” kan få stor uppmärksamhet i media, kan man då inte känna att man vill ha ett lite större underlag än tre svenska fiskar? Även om man inte påstår sig vara vetenskaplig så kan ju vem som helst inse att tre fiskar inte räcker för att dra generella slutsatser om all fisk i Sverige. Även journalisterna har sin del i missvisningen. Källkritik är ett ord som få journalister idag vet vad det är.
Hade du, som jag sa tidigare, läst lite noggrannare på sidan hade du även sett att det till höger längst upp på sidan står: OBS. Ironi kan förekomma. Inser man inte själv var den gränsen går, får man skylla sig själv om man tar åt sig av det som skrivs.
1 december, 2011 kl. 11:59 |
Hej Sara,
Mona heter jag och är webbredaktör på Naturskyddsföreningen. Det var jag som bad Ulrika gå in och bemöta ditt inlägg eftersom du citerar Staffan och därmed gav mig uppfattningen att du kanske var intresserad av hur vi ser på det hela också. Staffan hade vi för övrigt en konstruktiv dialog med på bla Twitter samma vecka, vilket vore trevligt om vi kunde ha med dig också.
Självklart är det förargligt för oss när du uppger att du har tyckt att vi gör ett bra jobb, men att du inte längre tycker det. Då vill vi naturligtvis veta vad det är som har gjort att du ändrat uppfattning. Det är ju ganska hård kritik du skriver och i bästa fall kan vi utifrån det du skriver gissa oss till vad som är ironi och vad som är riktig kritik?
Men det verkar vara vår jordbrukspolicy du är mest arg på? Om du har lust och vill diskutera det här kan jag koppla ihop dig med någon av våra jordbruksansvariga, så kanske det går att förbättra förståelsen mellan din syn på det hela och vår policy.
Vänligen,
Mona Wallin
1 december, 2011 kl. 19:37 |
Hej Mona,
När det gäller vad som är ironi kan man väl utgå ifrån att det jag skrivit som bygger på riktiga fakta (d.v.s er jordbrukspolicy) är riktig kritik? Jag har gärna en konstruktiv dialog med någon av era jordbruksansvariga för ett utbyte av kunskap och erfarenhet till gagn för båda parter.
1 december, 2011 kl. 20:03 |
Bra! Då ber jag att få återkomma, eller så återkommer någon som jobbar med jordbruksfrågor direkt.
2 december, 2011 kl. 09:54 |
Hej Sara, jag är agronom och ansvarig för mat och jordburksfrågorna på föreningen. Som Mona säger ska policyn revideras under nästa år. Det är en gedigen process där våra medlemmar bjuds in för att arbeta fram riktlinjer för vårt jordburksarbete. Som medlem är du välkommen att bidra till denna process.
De saker som du lyfter fram i din blogg är som jag ser det tagna ur sitt sammanhang som därför ger ett konstigt intryck av vad vi egentligen arbetar för. Som du kan se i policyn vill vi att:
• ODLINGSLANDSKAP MED RIKA NATUR- OCH KULTURVÄRDEN SKA BEVARAS OCH UTVECKLAS
• DET SKA FINNAS ETT AKTIVT JORDBRUK MED BETANDE DJUR I HELA SVERIGE
• DET SKA PRODUCERAS LIVSMEDEL FRIA FRÅN FÖRORENINGAR OCH AV HÖG KVALITET
• ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA BEKÄMPNINGS- MEDEL SKA MINSKA
• ANDELEN EKOLOGISKA JORDBRUK SKA ÖKA
• ANVÄNDNINGEN AV KONSTGÖDSEL SKA MINSKA
• FÖRNYBARA ENERGIKÄLLOR SKA ANVÄNDAS
I STÖRRE UTSTRÄCKNING
Övrigt som du ifrågasätter:
Eftersom konsumtionen av mat består till nästan hälften av importerad mat och därför kan vi inte bara informera om hur svensk produktion ser ut.
Konstgödsel påverkar den mångfalden av mikroorganisker i jorden t.ex. bildandet av mycorrhiza. Om växten får lättupptaglig fosfor i konstgödselform överger den samarbetet med svampen. Eftersom svampen inte kan överleva utan samarbetet med växten dör den. Växten blir då mer mottaglig för svampsjukdomar och får svårare att ta upp fosfor. Referens till att konstgödsel minskar den makrolivet negativt är ”Kling M. And Jacobsen I.1998. ”Arbuscular mycchoriza in soil quality assesment. Ambio Vol 27, No.1, Feb. 1998.” Läs gärna detta blogginlägg om miljökostnaderna för användningen av konstgödsel: http://blogg.naturskyddsforeningen.se/jenina/2011/06/23/svindyr-grismat/
Idag är det ekologisk produktion som är det bästa valet vi kan göra ur miljösynpunkt. http://www.cul.slu.se/publikationer/Ekoprod_o_miljomal.pdf
Det finns dock flera saker som all produktion idag kommer att behöva förhålla sig till. Läs gärna denna broschyr som är framtagen av Naturskyddsföreningen, LRF och Svenska Kyrkan: http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/jordbruk/Jordbruket%20vid%20ett%20v%c3%a4gsk%c3%a4l.pdf
Vänliga hälsningar
Emelie Hansson
2 december, 2011 kl. 16:17 |
Hej Emelie,
Jag förstår att ni i naturskyddsföreningen utgår ifrån vad som ni tror är bäst för naturen (annars skulle ni väl inte heta det ni gör). Men ur ett samhällsperspektiv tycker jag det är viktigt att se till helheten, även inom lantbruket. Det är flera saker jag inte håller med om, bl.a. vad gäller ekologisk produktion, och du kan emotse ett mail från mig för en fortsatt diskussion.
13 december, 2011 kl. 12:10 |
Hej Sara
Tänkte bara kommentera kort angående stararna. Där kan man nog vara ganska så övertygad om att minskningen till den absolut största delen beror på vad vi själva gör inom jordbruket. Samma sak gäller för de flesta arter av jordbruksfåglar med minskande populationstrender.
Anledningen är ganska enkel, fåglarna behöver i princip två saker boplatser och födosöksområden. Utvecklingen inom jordbruket har de senaste decenierna lett till en minskning av båda. I starens fall är det bohål, exempelvis i hålträd eller under tak. Födan söker de huvudsakligen på betesmarker, eller andra välhävdade gräsmarker. Eftersom du är agronom så antar jag att jag inte närmare behöver gå in på de förändringar som skett som lett till minskningen.
Hänvisningen till att man i mellaneuropa jagar stare stämmer visserligen, även om detta minskat betydligt på senare år, men det är inte särskilt relevant för svenska starar. Anledningen är att den absoluta majoriteten av ‘våra’ starar flyttar åt sydväst. Dvs till Danmark, norra Tyskland, Holland och England. Där jagas inga starar alls. Dock så finns det andra faktorer som kan spela viss roll, som en annan hantering av spillsäd och förändringar i markanvändning. Så om det är någon faktor utomlands som påverkar svenska starar så är det motsvarande förändringar i jordbruksregimerna.
Sedan kan man ju fundera över vilka lösningar som finns.